Hur Pink Floyd fick Ola att köpa ett lagerbolag
Att mitt i livet bestämma sig för att starta eget, med osäkert omvärldsläge, i skakig konjunktur och dessutom i en konkurrensutsatt bransch – vad får en person att göra nåt sånt? Vem tror man att man är? Vad vill man uppnå? Jag ringer ingenjören och kommunikatören Ola Davidsson för att försöka få svar på mina frågor.
Hej Ola! Hur är läget? Vad pysslar du med?
– Tack det är ganska bra. Jag sitter och försöker klura ut hur man lägger upp leverantörsfakturor i Fortnox.
Jaha. Jag har förstått att du precis startat eget. Du handlar väl inte upp hela aktiekapitalet innan du fått några uppdrag?
– Nej nej så dum är jag inte [lång paus]. Men vissa saker måste man ju ha. Som försäkring. Och en webbdomän och webbhosting. Och go-fika till kunderna. Och så en introduktion till Fortnox såklart. Det kostade nästan tvåtusen spänn.
Ja de är duktiga på att ta betalt. Nu till saken. Jag läste ditt pressmeddelande. Kan du berätta varför du bestämt dig för att starta eget?
– Det kändes som att stjärnorna stod rätt på himlen. Det, och så blev jag uppsagd från mitt gamla jobb då [nervöst skratt].
– Så jag fick tillfälle att tänka lite på livet och framtiden och kände att det här med att starta eget vore kanske inte så dumt ändå. Det som satte eld i baken på mig var en eftermiddag när jag lyssnade på “Time” med Pink Floyd. Den börjar ju med en massa tickande klockor. Sen efter en stund kommer raderna: “And you are young and life is long, and there is time to kill today. And then one day you find, ten years have got behind you. No one told you when to run, you missed the starting gun”.
– Då stängde jag av och gick ut på nätet och köpte ett lagerbolag.
– Jag tänkte att jag har samlat på mig en del erfarenhet och kunskap genom åren som jag borde kunna slå mynt av, även utanför en traditionell anställning. Att driva eget företag innebär ju mer ansvar, men också mer frihet. Och man får en plattform som man kan använda för att testa lite olika grejer. Jag har en kanske lite naiv förhoppning att man lätt ska kunna glida in i olika spännande projekt och sammanhang. “Hallå, här har ni mig”, typ.
Ja riktigt så enkelt är det inte tyvärr. Har du några tankar om hur du ska marknadsföra dig själv?
– Först och främst via min hemsida, som finns på instructive.se. Sen måste jag ta tjuren vid hornen och bli lite mer aktiv på LinkedIn. Det ser jag inte riktigt fram emot. Sen kanske jag åker runt på utbildningar, mässor och events och delar ut visitkort. Paketerar mina tjänster på nåt smart sätt. Och stökar runt i kommentarsfälten på Youtube och droppar subtila hintar. Återigen alltså – “Hallå, här har ni mig!”
Jag är inne och kollar hemsidan nu. Ser fräscht ut. Laxrosa, hur landade du i det?
– Det tog ett litet tag. Jag började experimentera med ett AI-verktyg där man kan prompta fram logotyper och färgpaletter. Men det bästa jag lyckades åstadkomma såg ut som nåt som skulle passa på förpackningen till en huvudvärkstablett. Så jag kontaktade Tim på Logoworks som hjälpte mig formulera den visuella kommunikationen, tog fram en moodboard och arbetade fram ett schysst koncept. Han övertygade mig om att jag faktiskt inte måste ha en webbsajt i marinblått bara för att jag är en medelålders man och för att företaget är lite techorienterat.
Du beskriver din verksamhet som en “teknisk kommunikationsbyrå” och din slogan är “Make sense of your tech”. Kan du utveckla det lite?
– Javisst. Egentligen är min slogan inte helt komplett – det finns en annan sida också nämligen “Make $$$ of your tech”. Jag hjälper företag att göra sin teknik begriplig för användare och kunder med effektiv teknikinformation och utbildning. Men också att göra tekniken säljbar – jag skriver copy och hjälper dem strukturera innehållet på sin webbplats så att det ska stödja kundens köpresa på bästa sätt.
Så man kan säga att du är en pedagogiskt lagd tekniknörd med språköra och dollargrin?
– Det är nog så nära sanningen man kan komma.
Hur ser du på det här med AI? Utvecklingen går ju fort och jag vet många personer i kreativa yrken som känner sig hotade av generativ AI.
– Jag tror att man ska försöka att inte vara rädd och istället se till att man lär sig de nya verktygen och utnyttjar dem i sitt arbete. Då kan man både bli mer produktiv och kreativ. Jag använder flera AI-tjänster i olika moment i jobbet. Jag tycker framförallt att ChatGPT och Perplexity är fantastiska verktyg, särskilt som kreativa bollplank, för att göra research och för att lära mig nya saker. Just det här att kunna arbeta fram saker i en lång dialog med AI:n är extremt kraftfullt. Som egenföretagare är det fantastiskt att i princip ha tillgång till ett obegränsat antal kunniga kollegor som är experter på olika områden.
– Faran är ibland att man kan bli lite lat och då behöver man ge sig själv en örfil, koppla in hjärnan och se till att det finns kreativ höjd på det man producerar och att det verkligen är relevant för läsaren. Det tror jag är superviktigt i en digital värld som är helt övermättad på content.
Vilka är dina förhoppningar inför framtiden?
– Jag hoppas såklart att jag ska få snurr på verksamheten, att jag ska få några roliga uppdrag och att jag håller mig frisk eftersom det är extra dyrt och besvärligt att vara sjuk när man driver eget. Och så hoppas jag att mina anhöriga och vänner får vara friska och nöjda med tillvaron. Att det ska bli en vit jul. Att utvecklingen i världen på något mirakulöst sätt ska vända till det bättre.
– Sist men inte minst hoppas jag att min hund Svante ska skärpa sig och inte svälja en massa grejer som han hittar på marken i hundrastgården. Det är skitjobbigt, jag kan inte gå dit med honom längre om han inte har munkorg, och det hatar han.
Okej Ola, tack för samtalet och lycka till framöver!
– Tack själv. Nu åter till bokföringen.
Guy Inkognito är frilansskribent som skriver under pseudonym. Han lever med skyddad identitet, på hemlig adress. Omgivningen behandlar honom ofta som luft vilket beror på att han är en lite allmänt fånig hittepåfigur.
